Öppet vatten simning – en Akilleshäl

Vansbrosimningen skulle simmas på under 1 timma i år. Uppladdningen blev dock allt annat än bra med en enträgen förkylning från dagarna efter Vätternrundan och som inte släppte helt förrän det bara var några dagar kvar. 5-6 planerade pass i öppet vatten blev 2.

Lite skillnad från förra årets dryga 20 grader
Redo för start

Efter att till skillnad från förra året varit på plats i relativt god tid blev det ändå lite tajt på slutet, hann precis småjogga till där man fick ta sig ett uppvärmnings dopp, eller avsvalkning är väl mer rätt beskrivning, som förberedelse och sedan småjogga tillbaka. Smet förbi de flesta i startgruppen och tog en fin position långt fram. Taktiken var att komma i bland de första för att slippa slåss med allt för många bröstsimmare, nu skulle jag nämligen få till min crawl.

De första två hundra metrarna gick som planerat men så började jag få in vatten i simglasögonen. Efter ett stopp för att fixa till dem var tryggheten med crawlen som bortblåst.

Med lite för stor respekt för vatten i allmänhet och vatten med massa plaskande neoprenklädda människor i synnerhet fick jag inte alls till simningen. Min crawl som ändå är halvhyffsad numera efter ett års nötande i simhallen uteblev och istället alldeles för mycket bröstsim, jäkla hjärnspöken som spelar spratt. Sluttid 1:01:23. Missade målet med knappt en och en halv minut.

Nöjd med en medalj men visst syns det att det var mer än medalj som skulle bärgas denna dag

Det är bara att bryta ihop och komma igen som man brukar säga. Mer öppet vatten simning och gärna tillsammans med andra framöver för att förbereda för kommande tävlingar.