Lidingöloppet – Race report

Lidingöloppet 30km är jobbigt. Man kan tycka att det borde bli lättare tredje gången men det var lika jäkla tufft i år.

10 minuter till start

Första året, 2017, var det konditionen som tog slut och jag sprang på 3:15h, förra året var jag mer jämnstark och både ben och kondition tog slut samtidigt men nådde målet, gjorde personbästa med 30min och sprang in på 2:44h. I år var målet att sänka personbästa med ytterligare 15 min och komma under 2:30h.

För åskådarna kanske inte de bästa förutsättningarna med lätt regn som skulle öka under dagen och ca 11-12 grader. För mig nästan perfekt.

Siffror för de intresserade: 2:30h kräver snittempo på 5min/km och då banans första halva är betydligt lättare än den andra var planen att efter 10km ha ett snittempo på 4:50, efter 15km 4:48 och efter 20km 4:54.

Efter att Gladiator låten Barbarian horde spelats över starten på Koltorps gärde med gåshudsvarning (lyssna 9:17 in i låten för känsla) gick startskottet.
Första 10km gick snabbare än planerat, i efterhand ser jag att jag sprang den milen endast en minut långsammare än förra årets personbästa på platta Hässelby banan (10k PB 45:06) nu hade jag 20 tuffa kilometer kvar.
Hade känt innan att benen inte var så fräscha som jag hoppats och efter andra milen då de väldigt kuperade Södergarnsbackarna även kallad Bosö tvättbräda passerats började jag känna mig riktigt sliten i benen. Från att ha varit före plan låg jag nu precis på tänkt snittempo så helt enligt plan och även om jag legat på tröskelpuls, alltså ca 90% av maxpuls mestadels fram tills nu kändes andning lugn och fin och hjärtat tickade på utan antydan att vilja hoppa ur bröstet som det ofta blir annars, så det var ”bara” benen som klagade. Nu började milen med de längsta backarna och då särskilt Abborrbacken men inte att förglömma Karins backe med bara 2km kvar.

Tappade nu stadigt tempo gentemot plan, hade gett upp 2:30 ambitionen och började även oroa mig för förra årets PB på 2:45. Trots den tunga perioden ser jag i efterhand att jag lyckats med ett inofficiellt personbästa på halvmaraton (1:44:48). Som vanligt är de 9km fram till 1km kvar skylten ett töcken där det bara handlar om vilja. Med strejkande ben valde jag att gå i de brantaste partierna men det är ett rent helvete att börja springa igen sen så det är pest eller kolera.

Äntligen sista kilometern! Jag vet att den är lättsprungen så trots att benen bara ville stanna kunde jag hålla ett ok tempo (4:40min/km).

Maxar på upploppet

Kom till slut i mål på tiden 2:35:04 (snittempo 5:10min/km) så missade mitt mål med ca 5min men ett personbästa på 10min är ju faktiskt inte så dåligt. Ett år till med kontinuerlig träning så ska väl sub 2:30 vara möjligt och silvermedalj tiden på 2:15 som förut verkat omänskligt snabbt är nu bara helt mänskligt snabbt. Än gäller mantrat; äldre men snabbare😃.

Äntligen nåddes mållinjen

Vad finns bortom horisonten?

Klassiker nummer två är klar! En bedrift jag såklart är glad över men målet i år var att slutföra superklassikern, dvs alla lopp i #ensvenskklassiker på under 20 timmar totalt.

En Svensk Klassiker nummer två klar!

Det började bra med #Lidingöloppet på 2:44, 30 min snabbare än förra året men Vasaloppet ställde till det hela. Både med riktigt svåra förhållanden och några dåliga beslut från min sida under vägen. Jag behövde nu sub 7 timmar men var långt därifrån med över 9h.

Bättre än planerat gick dock Vätternrundan med för mig snabba 9:30h och det fick mig att tänka. Kanske kan jag vänta med att ta ut den svenska klassiker medaljen, glömma det sista Vasaloppet och få superklassikern genom att göra ett starkt Vasalopp 2020.

Behövde sub 60 på Vansbrosimningen för att känna att superklassikern är genomförbar men nedslående 1:01h var en riktig besvikelse. En-två minuter är i praktiken kanske inte hela världen men mentalt skulle det ha känts mycket bättre på andra sidan timman.

Nästa lopp är Lidingöloppet och mitt mål sedan tidigare har varit 2:29, om jag kan göra det och sedan slutföra Vasaloppet på mindre än 7 timmar skulle jag faktiskt kunna knipa en superklassikermedalj.

Att köra Vasaloppet på 7 timmar är verkligen inget att underskatta och det kommer att kräva att jag lägger all min uppmärksamhet under hösten och vintern på längdskidåkning.

Frågan är att jag har motivation för det? Jag kände mig klar med skidorna efter den här vintern och det bedrövliga Vasaloppen och såg fram emot triathlon träning och att göra min första triathlon i år. Sedan en halv och en hel Ironman nästa år. Skidfokuset skulle definitivt äventyra Ironman deltagandet.

Vad ska jag göra?

A) Gå in för superklassen och vänta med full Ironman .

Eller

B) Var nöjd med att klara min andra svenska klassiker och satsa på en full Ironman nästa år istället.