Om mig och longivitet

Bloggen du nu läser är tänkt att beskriva en resa att gå från stillasittande nybliven 40-åring år 2016 till att bli hälsosammare men även snabbare och starkare härifrån till evigheten. Nej jag förstår att jag kommer ha svårt att vara vare sig snabbare eller starkare när jag blir gammal men än så länge är det en uppåtgående kurva och jag vill få den kurvan att vara uppåtgående så länge det är fysiskt möjligt och sedan undvika att den börjar gå nedåt så länge det bara går.

Vem är då jag?

Ja i skrivande stund när denna blogg skapas (8 mars 2019) är jag nyss fyllda 43, har en fantastisk fru och tre underbara barn, som dock inte kommer vara en del av denna blogg.

Longivitet då?

Såklart en översättning eller tolkning av engelskans Longevity som enligt en google sökning betyder kort och gott långt liv men som åtminstone jag också tyder in att det även är ett bra, friskt och hälsosamt och så klart långt liv.

Ett liv där man kan vara aktiv och fortsätta utvecklas även upp i åldern. När jag ville skriva om ”Longevity” på svenska så fanns inget svenskt ord för det utan men fick istället skriva långt liv men då tyckte jag att ordets mening is stort tappades bort. Varför inte skapa en svensk variant av det då helt enkelt tänkte jag och började testa med ”Långlivitet” eller ”Långevitet” och liknande men kändes ändå bättre att behålla stommen med ett ”o” istället för ”å” och landade in på ”Longivitet” men där uttalet i första delen är samma som den engelska motsvarigheten. Jag tyckte det blev så bra och så unikt att det kunde få namnge denna blogg som ju handlar om just det, longivitet och strävan att nå ett långt, bra, friskt och hälsosamt liv.

Var kommer motivationen till detta ifrån?

Det är oerhört mycket tid och slit som krävs för att göra denna resa på det sättet jag vill så motivationen behöver vara större och starkare än det ytliga med att få en ”fin kropp” eller det ogreppbara ”ett långt liv”, longivitet. Jag har dessutom aldrig varit överviktig eller ens att betrakta som tjock eller mullig, snarare tvärtom spinkig, även om det onekligen började puta ut en liten mage under åren innan min 40-års dag. Det är dock svårt att sätta fingret på exakt vad det var som triggade denna resa att starta men en sak var min pappas död som nybliven pensionär. Han dog av sjukdomen ALS och det finns egentligen inget som säger att hans levnadssätt hade något som helst med att han fick den sjukdomen att göra eller hur snabbt den tog över och avslutade hans liv. Däremot fick det mig att börja reflektera över livets förgänglighet och med tiden fick det mig att se på mig själv och hur jag spenderade dagarna. Jag har fantastiska barn, en underbar fru och bra jobb så i stort var jag väldigt nöjd med livet. Däremot insåg jag att jag inte ville komma hem från jobbet och sen spendera dagen sittande i en soffa och stirra på en TV i resten av mitt liv, jag ville något mer och jag ville dessutom göra det jag kan för att få ett långt liv värt att leva.

Hur börjar man då, eller hur man inte gör

Min tidigare träningserfarenhet består huvudsakligen av fotboll som jag spelade från 7-års ålder till mitten på tonåren. Även handboll spelades under några år samt en kort period av Tae Kwon Do. Under lumpen fick konditionen sig ett uppsving och försökte mig även på En Svensk Klassiker i början av 2000-talet då jag även körde en del styrketräning. Klassikerförsöket avbröts dock efter Vansbrosimningen, som jag klarade utan större bekymmer, på grund av en knäskada antagligen orsakad av för snabb ökning av träningsmängden. Från 25-års åldern till min 40-års dag är träningstillfällena dock lätträknade. Var gång jag försökte komma igång med framförallt att träna löpning gjorde sig knät påmint, trots flera mer eller mindre seriösa försök att komma igång igen under de kommande femton åren hindrade knät mig från att fortsätta träna. Det är först nu jag förstår att jag gjorde som de flesta, kanske framförallt män, när de ska börja med löpning. Jag snörade på mig mina tjugo år gamla (alternativt helt nyinköpta svindyra) skor och sprang allt jag orkade tills jag nästan kräktes. Kom innanför dörren efteråt och tänkte ”fy fan, det gör jag aldrig igen”. De gångerna jag ändå gjorde det så blev resultatet det samma och dessutom hängde inte mina leder och ligament med i att helt plötsligt vara ute och springa och dessutom både för långt och för hårt med fler skador som följd.

Hur man borde börja, så jag lyckades

Vis av erfarenheten från tidigare försök och med ett helt annat långsiktigt tänk började jag träna igen under våren 2016 men väldigt lugnt, alltså extremt lugnt och långsamt med korta löppass blandat löpning och gång. Det fanns ett program i en löpar-app som kallades från soffan till 5k, det passade mig perfekt. Problemet är ju att konditionen alltid varit bättre och blivit bättre snabbare än leder och ligament så kroppen har inte hunnit med i den snabbare konditionsmässiga utvecklingen med olika skador som följd. Med tålamod och långsiktighet klarade jag bättre av att börja springa och när jag fick en liten känning tog jag ett steg tillbaka och sen försiktigt framåt igen.

Mitt första mål

Om det är en naturlig egenskap eller något jag hört ska vara bra vet jag inte men jag satte tidigt ett mål för min träning, ett stort och tufft mål men trodde jag skulle kunna klara det. Jag ska kunna springa 5 km, utan att ha ont i mitt knä.

Tävlingarna räddade motivationen

En av de viktigaste nycklarna till att jag kan se tillbaka på flera års kontinuerlig träning är alla lopp som jag anmält mig till. Att ha en tävling eller något annat riktigt motiverande mål har för mig varit a och o. Långt liv och välmående i all ära men för att lyckas behövde jag kortsiktiga mer konkreta mål. Det visade sig tydligt redan inför första tävlingen, Lidingöloppet 30km, då jag åkte på min första skada sedan jag kommit igång ordentligt med löpningen. piriformis kallas det som är en smärta längs med utsidan låret och det krävdes flera veckors rehab träning för att bli av med de värsta symptomen. Hade inte Lidingöloppet funnits som mål är jag övertygad om att löparskorna snart hamnat längst in i en garderob för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Följ mig gärna på Instagram @nicklas_training